Justeja.. Tjena.

Händerå? Mitt liv är lite kluvet, lite dubbelmoraliskt. Jag har ingenting att klaga på, har människor runt omkring mig som uppskattar det jag gör, går på världens bästa skola, bra familj, fina skor osv. Samtidigt som jag inte orkar göra någonting. Kakorna står på samma plats som för två veckor sen, läxorna är fortfarande oöppnade mail, jag har liksom ingen lust. Ingen lust alls. Skyller på att jag var tvungen att lyssna igenom Mumford and Sons nya platta hela natten igår.
Det enda som frestar mig är att sitta sköna kläder, med någon jag tycker om, i ett tomt hus, framför en bra film. 

Jag har kommit på att tvåan är inte jobbigt skolmessigt, utan bara en.. jobbig fas. Jag vill bara gå ut skolan, göra det jag vill göra, rikta min energi på saker jag tycker om, det är därför man är så lycklig på sommaren. För man gör exakt det man vill göra. Peace

Finns nog inget bättre än att komma hem och slita av sig jeansen, knäppa en kakburk, dricka några glas mjölk. Sätta på skön musik och bara redigera. Ha en fin fredag. Stay strong.

 

då jag helst går ut och fotar, gräver ner mig i skitvärda filosoferingar, gör en film, möblerar om, tar på mig schysta kläder, lyssnar på lugn musik, umgås med människor som får mitt hjärta att hoppa över slag. Låter inspirationen flöda. Men idag är en sån dag då jag sitter hemma, i pyamas. Omringad av papper, böcker och listor.
Im not good at this kinda stuff..

Lite drygt en vecka sen jag skrev här, och det är så stört att så mycket kan hända på så kort tid. Allting känns så impulsivt och känslorna går i vågor, upp och ner för varje timme som går, och varje liten handling som sker kan göra en sån stor förändring för en så lång tid. Satt och prata över en tre timmars lång pizza tillsammas med mina prinsar. Det är helt sjukt hur lika vi tjejer och killar ser på saker och ting, bara det att vi tjejer gör det så mycket mer komplicerat än vad det kanske är. Jag kom överens med mig själv att det där med att ge och ta, det funkar ju inte riktigt så i den här världen. 
Jag vill trampa mina egna fotspår, för mig själv, samtidigt som jag inte vill släppa. Ibland önskar jag att jag var normal, att jag hade en normal stil med normala värderingar kring livet. Men varje gång jag tar på mig den där jävla blusen och håller käften för allmänheten, ler och vinkar lite förstår jag faktiskt det fina i att vara en gnutta sinnes förlamad. Som ibland undrar jag varför folk pratar simsspråk med mig, och förväntar sig att jag ska förstå? Då vet jag faktiskt inte riktigt vem det är som är mest efterbliven i grund och båtten.
Förövrigt köper jag mig lycklig på dyra kläder som jag inte har råd med. Jag har svinkoppor och går i andra ring - fattar ingenting.

Tog bort det senaste inlägget. Lite hastigt. Lite lustigt. Men jag kom på mig själv att jag har fasen ingen aning om vilka människor det är som läser min blogg, och då kom jag på att det skulle bli lite små stelt om någon olämplig läser.

Ehm.. Anyway..

Idag sitter jag hemma hela dagen med Hugoliten.

4 dagar kvar på lovet. Vill inte.

Trodde inte att jag skulle hitta true love efter 4 månader av.. koma?

Lol jag är typ.. kär.

Det här är min katt för er som inte visste det. Hon är min diamant fo real. Och nu när jag har varit borta en hel del har hon blivit sjuk i omgångar. Det låter kanske helt vrickat för er, men sant är det. Just nu har hon jobbigt med andningen. Dunno why. Det är svårt att va isär från någon som man sitter ihop med antar jag. Jag har sagt det förr och säger det igen, jag tror att ingen, någonsin, kommer förstå våran relation. Så nej jag är inte störd. Litt kanske.

Kärleksförklaringen till min katt via bloggen. Well aint that a classic?

Idag är en sån dag då man föredrar att ligga i sängen och rocka timbuktu hela dagen. Det gör lite ont i hjärtat att chipsen är slut och att jag inte har någon cola hemma. Fuck me.

Sommarlov, vad mer kan man säga liksom? Kom hem från Cheercamp igår och kan nog inte peka ut en ända punkt där jag inte har ont. Så stört skönt att komma igång med träningen igen då jag ett tag (ärligt talat alltså) trodde jag skulle ta över världens fetaste mans plats. Annars har jag haft ett för roligt lov. Lärt känna så sjukt roliga människor, och bekanta har blivit vänner. Mina vyer har vidgats och mina erfarenheter har blivit fler. Många utmaningar, no regrets. Jag har skrattat så jag har haft ont i magen och tårarna har sprutat allt för många gånger.

Jag mår för bra just nu alltså, och det gör ont att veta att det endast är två veckor kvar av detta underbara lov. Tror jag startar med att kolla på Step up och käka lite popcorn jä. P E A C E

Det här är så random att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Nä okej det är det inte. Typ sisådär..72 gången jag byter blogg skulle jag tippa på. Jag ska helt enkelt flytta hela skiten då jag inte trivs med mitt namn.. alls. Anser att det är för seriöst, och jag är ingen seriös människa. Jag är trött på att skriva så deprimerande inlägg och vill ha någonting ni kan bli glada över att läsa istället för att fördjupa er i mina "dramatiska vardags prolems". Fuck that shit säger jag bara. I will tell you when the shit is done and then you can read it and chill at ma new crib like a real gangsta. Tjo

Dessa två dygn som nyss paserade. Ja.. jag har mått bättre. Ömsar skinn på magen och febern håller mig lite löst i handen. Det ser lite ut som att jag för första gången öppnade mammas sminkväska då maskaran hänger och dinglar lite gulligt över kindbenet. Ja.. jag har varit sötare. Jag lyckades få glas i tummen och har säkert alla möjliga bokstavskombinationer rinnandes i blodet. Sen så ska vi inte ens gå in på hur gott jag luktar. Men dra mig baklänges vilka roliga dygn. Kalaskul kan jag lova er.

Sen till sist vill jag bara få ur mig att jag hatar Spotify reklamen då en tjej berättar om sin "första gång... på jobbet". Blir alltid lika förnärmad när den drar igång och hon börjar gagga om att hon använde en gummihandske. Herregu.

Nu jävlar åker rullgardinen ner någon timme, sen är det upp och ut på nya äventyr. After all.. så är jag en smula kär i mitt liv. Gå i fred

Igår var Ellen här och gjorde mig sällskap över en chipspåse och några klunkar fanta. Vi drog några kloka ord över en promenad till Statoil och somnade till One Day. Kunde inte gjort det bättre med någon annan.

Idag är en sån dag då jag helst bara vill gå och grubba och fundera på varför, därför, hur frågor. Skriva ut bilder och vara lite kreativ. Vill åka till London och fylla på min garderob samt träffa någon bra engelsman som jag kan fly tillsammans med.

Fred och kärlek

Nä jag tog faktiskt av mig mössan, det är ju föfan sommar. Schyst att man ser att jag har lagt på mig 50 pannor på två månader också, fint.. Nu drar jag på bio med brorsan och Putte, hoppas och ber till gudarna för att vi inte blir skjutna. För övrigt är jag jätte trött, smått förvirrad och glad i ett och samma paket. Saknar mina classmates gör jag också. Tjo

Shiet vad tappra ni är som hänger kvar här. De filosofiska dagarna har nu blåst iväg och gått och lagt sig. Jag sitter i min säng, Hemmaplan för lite omväxlings skull. Suktar efter att få gå och lägga mig. Imorgon är en stor dag - min mobil ska lämnas in på lagning. Kommer sakna den, konstigt nog. Har ju vant mig vid att knappt kunna se och att touchen inte alltid är på min sida. Har ju min knep för att kunna låsa upp den, smsa och skriva kommentarer. Det kommer kännas som att en helt ny värld har öppnats imorgon när jag står där med en hel skärm och en fungerande touch. So long gay boys, adios, sov gott, godnatt osv.

Delade några 1000 tankar över en gungtur mitt i natten. Jag tror inte att Gud finns, men jag tror att Gud finns för att han är en trygghet för människan. Jag tror att de flesta stunderna i ett förhållande är rätt tråkiga och jobbig. Men de bra stunderna är så pass bra att att de överväger de dåliga stunderna som gör att du vill fortsätta. Jag tycker det är konstigt hur människan kan värdera en sak med samma värde så olika. Men det är väl det som gör oss unika antar jag.

Klockan är nu tre och jag känner att jag kommer titta på den här texten imorgon och det kommer kännas som att jag skrivit på kinesiska eller något liknande. Men det tar vi då

Nu ska jag sova och drunkna lite till i mina tankar om.. allt och inget. mors

såhär snopen kände jag mig efter nattens tanke-prestationer. not bad i tell u.

Skenet bedrar ju här på södra sidan av Stockholm. Idag är jag glad och är inne på samma spår som jag var för några veckor sen. Lever i nuet, fuck everything else säger jag bara. Det ser ut som att det blir en riktigt skön fortsatt sommar här i orten, precis som det ska vara. Svensk sommar i mitt hjärta. Och alla andra runt omkring såklart. Imorgon får vi besök av Tengil (eller ah, affe) som kommer hela vägen ifrån Karlstad bara för att besöka vårat place. Vi drog på rätt skönt när vi satt och hade det som bäst i våra brassestolar med att "det är där allt händer" osvosov då vi trodde att vi aldrig mer skulle få se pågens ansikte. Men ja.. Man ska aldrig vara helt säker på sin sak antar jag. Vi sa också att vi skulle dra igång en hejdundrande fest när han kom, men ja.. Det går ju praktiskt taget inte. Han får en glass och en rundtur i Åkersberga sen får han fan ta och vara nöjd. 

 

Nu väntar boysen, så jag ska dra mig neråt till världens bästa sommar pizzeria. Lilla BaZZzZzz

Lyckades sova bort hela dagen i soffan. 

Drömde om att jag var helt såld på kärlek.
Spränger nu mina hörlurar med favvo bandet.
Borde klippa mig och köpa nya kläder.
Har mössa på mig i början av juli.
Antar att jag saknar vintern också. Hipster.
Fan att man inte kan återställa det förflutna.
Kanske för att man ska kunna lära sig av det..
Jordens största pussy.. är det jag det?

Har väl aldrig varit så tyst som jag varit de senaste tre dagarna. Det är inte min grej att prata i en grupp när de övervägande människorna är människor som jag inte känner, alls. Stört obekvämt. Och då slukar tystnaden mig. Efter att jag hade tjurat allt för länge i ett hörn överlämnade jag mina vänner till ödet och drog vidare. Somnade lite halvt på bussen och klev av mitt i skogen, måste erkänna att jag var en aning nervös, men det jämnades ut i sanden när jag möttes av tre välbekanta ansikten. Landade med bilen i ett hus där jag aldrig trodde att jag skulle få sätta min fot. Var så stört nöjd över att vara där, trotts att jag var tyst som en mus. Fick höra att jag var en annorlunda 95a som var mogen för min ålder. Well, tog emot det och lät det smälta in skönt i magen. Det märks att Robin inte känner mig sådär as bra, men det är bara att tacka och bocka antar jag. Satt och lyssnade på historier fram till fem på morgonen tills det var dags att släpa mig hem till grabbens hem. Sov, åt, träffade föräldrar. Skämdes lite. Skämdes lite till. Åkte hem. Cyklade vidare till Märta. Kollade på film. Somna. Hemma. Vet inte riktigt vart jag ska stå. Vet inte riktigt hur jag ska gå. Jag som var så säker för en stund sen. Behöver mina boys. De är så kloka i det okloka på något sätt.