Det är för många tomma blad mellan mig och hjärnkontoret. för få celler villiga att sammarbeta, ett hjärta i två samtidigt som fåglarna sjunger och knopparna krigar. jag är bara en fis i rymden ändå är problemen så stora. skrev jag för 24 hash timmar sedan. mina njurar vill inte vara med längre, missade Redline på grönan och plugghögen.. ja ni vet. Jag har börjat tappa hoppet om de som ger upp när man börjar nå toppen. Vill bara springa ifrån all oro och skit som ligger och trycker. saknar lite hur jag såg ut för ett år sen och vet inte riktigt hur jag ska kunna ta upp kontakten med den gamla relationen. Är som i en svaka mellan jorden och atmosfären, allt är så långt bort.

 

–x antal dagar sedan-

 

Hm. Med Annas poetiska ord i huvudet, "Hm. Ja han är ju alltid med mig, i mitt hjärta." så snorar jag av min blöta näsa, svabbar upp efter mig och hoppas på att det blir en nästa gång med Labababa och alla andra gosgossar. Gick lös på såpbubblor idag också, det är varmt, jag är praktiskt taget frisk och skolan är i nedräkning. Hörs när jag inte är en bitterfitta, och nere på jorden hej.