Klär mig i Linus och Ellen

Under en mindre emellertid sjunger min skrivkramp på svaga toner. Mina tankar är inte lika kringelikrokiga längre, mer höger, vänster, raktfram. Tycker det har börjat bli lite små jobbigt att göra det svårare än vad saker och ting är, vilket jag kanske fann mig som "kul", back in the arkiv. Kanske hände någonting där på min 18'de födelsedag trotts allt. Well, ikväll är det TTT, drar mig lite mellan att bara sitta hemma och käka godis istället för att slösa pengar på något jag förmodligen kommer tycka är för taskigt imorgon. (Som 17 skulle jag va as pisst på att alla andra skulle ut, fälla en tår kanske). Vad får jag göra? Köpa cigg åt mina klasskompisar, ta en öl på krogen och köpa kläder från internet. Rita en liten tatuering kanske. So...? Önskar att jag hade tatuerat mig när jag va 17, hoppat in på TTT istället. Mycket busigare, mycket roligare. 
Aa juste min kamera vill inte sätta sin fina fokus längre, och har använt mig av skolans typ Firebolt kvast 2000, fast ah, kamera då. 
 

Red på hästarna och åt en rulle

 

 

Ramlar mellan Island, hemmaplan och någonstans därimellan

 

Sätter penseln mot pappret

Ohgod, jag har helt klart ramlat och slagit i något vasst. Vad gör jag, varför sitter jag här, varför för första gången sedan år får jag inte röra mig från mitt egna hus. Undrar faktiskt. Framsteg eller ej, här sitter jag ensam i min säng. Riksnykter. Vardagstänker. 8 dagar kvar tills jag är vuxen på papper. Plutten, lillen, dvärgen - dessa ord mina vänner, de kommer som en fin payback till alla mina jätte-vänner. Jävla p-12or säger jag bara som måste ha falskt legg och grejer, pff.. Orutti.
Nu ska jag baka och umgås med en man som står själen väldigt nära. Fredag i all sin ära. Målar mina vita papper färgglada och anser att mina klassvänner är de bästa vännerna. Kärleksförklarar mina vänner Calle och Ellen.

Så va aldrig orolig, det är bara du som gäller

 
Önskar jag kunde glida in och säga något klokt, och tänkvärt efter såhär några veckors bortamatcher. måste göra er besvikna och berätta att jag på mina 17, 11 vårar går i samma spår, med samma skor och gnäller likförbaskat på samma mor. Man borde inte sakna någon som inte saknar dig och jag önskar att jag kunde förstå mig på oförstådda människor. Man ändras ju med tiden så varför dubbelmoralar jag och inte tror på en förändring? Hm. någonting jag har lärt mig, är att jag är för nyfiken på livet för att kunna sätta ring på fingret och ha en bulle i ugnen. ger mig själv credd för att gå på kalas i mössa på osedda platser, har inte tid för att köpa fina blusar, och ni kan ge fan på att jag fortfarande kör på olagliga u-svängar när det inte känns bra.
01.52, jag vet inte vad jag skrivit men det är säkert skit bra ändå. och 
douglas/fredrik/whatever tack för att du gillar mina texter, men plz. skriv inte med olika namn från samma dator, det blir bara pinsamt då. labyrint är något jag prioriterar för högt just nu. på återdrende, Peace

RSS 2.0