Så mycket blandade känslor, så mycket att göra, så lite tid. 33 skoldagar kvar, JAG ÄR VERKLIGEN INTE KLAR. Inte klar med läxor, inte klar med att gå klart skolan, inte klar med att säga hejdå till de jag aldrig mer kommer se förmodligen. Långt ifrån done med skolan. Här har ni en bild på min hund. Tyckte den såg mysig ut men har tänkte på så mycket den senaste tiden vad en bra bild egentligen är. Dock är den här i dålig upplösning också. What hej

 

 

 

 

 

Medans min andra hälft är på andra sidan jorden, utan hennes klippa att luta sig mot när de x-antal arga människor runt omkring mig hatin, med alla läxor, med en fittävling i helgen jag inte alls är redo för känner jag mig i allt detta kaos så jävla färdig. Färdig med allt. De lite drygt tre månaders slag i ansiktet är jag done med, klar med fortsättningen av avslutet. Jag är glad över att du lyckades vrida upp hettan så hårt att det brändes hela vägen ut i fingertopparna, tills jag såg rött och tills jag var tvungen att släppa lös Zeus vrede. Spyr på människor ibland alltså, hur en vuxen människa kan bete sig ibland gör mig mörkrädd. 
Nu säger jag inte att jag är bäst och jag gör krokben för mig själv allt för många gånger om dagen. Men jag är så himla glad över att jag är jag ibland, lite över det blå men jag mår bra, och det är ju det bästa i allt det här kaoset. Skål på er

Hej. Vet inte vad jag vill men här är några låtar som gått på repeat de senaste dagarna. Blir så trött på människor som snöar in sig på en genre och inte kan lyssna på något annat. Menar, all hiphop är ju faktiskt inte bra, och alla balader suger faktiskt inte :// Sen jag fick tag på våran skivas spellista har nostalgin flödat med allt mellan Backstreetboys till Björn Rosenström. Jag är så fruktansvärt taggad på livet framöver. Det har varit för mycket Sjumilakliv i mina lurar tidigare. Har ni tänkt på hur stört mycket musik påverkar oss? Kan sitta och lyssna på massa "Håkan-depp" och sen byta till låtar som Happy och bli glad igen. Så lätt påverkad är jag. Jaja, nog om det bu jävlar ska vi supa och lyssna på gamla godingar, den 25 är det klackarna i taket! Be there or be square 

Känner mig lite som Martin Stenmark när han skrev Sjumilakliv. Vill raka av mitt hår och lära mig slåss, samtidigt som jag lyssnar på Money for Nothing och dansar till Superstar. Vi alla är väl lite psykiskt störda på något vänster och skulle väl ha alla olika bokstavskombinationer om vi väl gick för att få ett svar. Mitt liv är lite upp och ner just nu. Jag vill skrika och slåss, släppa lös det djur som grott inom mig, stå på mina egna ben och bygga upp den värld som rasat inom mig igen. 

Man märker hur enkelt det är att vara kritisk och slå ner på det som finns istället för att uppskatta vad som finns framför en och längta efter något man redan paserat. Ibland gör det ont att bara springa framåt medans tårarna rullar ner för kinderna och inte se bakom axeln, men man måste få låta sig vara ledsen och det måste få göra ont ibland. Och just idag är en sån dag, då jag inte tänker ta hänsyn till vad som varit, utan öppna dörrar för allt som livet har att erbjuda, idag, imorgon - framåt. Jag är fortfarande den strong indipendet women jag va för några år sen, du också.