Jag gråter samtidigt som jag skrattar. Kraftvågen av solen som sprängdes, kraftvågen av sorg, smärta och ånger har äntligen lagt sig. Vinden har slutat blåsa och molnen har börjat avta. Knoppar på träden har börjat gro och man kan äntligen se en ny start på livet. Tårarna rinner men mitt leende sitter fortfarande kvar. Jag tror att det är få människor som förstår hur det är att vara heartbroken på riktigt. Jag säger inte att jag är ensam om det, men alla har sina olika historier och det är svårt att förstå vad den ena går igenom, för man har inte gjort det själv och kan inte resonera kring det, även om man har fått sitt hjärta klyvet i två ändå.

 

Det är exakt en månad sen de 6 minutrarna nådde mig, och jag kan inget annat än att säga att fan vad bra jag är som har hanterat det här. Fan vad bra du är Jossan. Det finns alltså ett liv på andra sidan med blommor och blad, skratt och glädje. Egentligen skulle jag vilja samla alla människor som finns runt omkring mig hela tiden, varje dag, och ha ett tack-tal, tack för alla fina ord, alla diskussioner, alla bråk. Tack för att just ni finns där runt omkring mig. Tysta som högljuda. Tack för att ni ger mig det perspektiv på livet jag har idag. Alla har sina historier, alla har något på nacken och en egen åsikt pga en egen händelse eller upplevelse. Det är viktigt att vi kommer ihåg det tillsammans, att inte dömma boken efter dess omslag och kasta den i papperskorgen. Läs några sidor, förstå handlingen och fördjupa dig i historiens gång. Men man ska inte ta sig själv för hårt. Alla dömmer efter första intrycket, men du kan tänka två gånger innan du öppnar käften för världen. Tack för mig.

Vart ska jag börja. Kära bloggen, mitt tanjentmecka. Förrgår var som ett reunion av minnen. Alla vänner samlade, och vi håvade in det nya året av ren kärlek. 2013 var en förvirrande tid som jag ser fram emot att läman mig bakom. Jag visste inte riktigt vart jag skulle stå, hur jag skulle bete mig, vad som var rätt och fel osv. Jag är en tankspridd människa, och har fått lära mig att det inte är värt att vara det. Fan softa ner, se vad som händer, lev, och njut av en ny fräsch start.

2014, har 365 sidor att fylla av ärfarenheter och glädje. Är så trött på att vara nere på båtten och skrota. Ska åka snowboard tills jag kräks, skaffa ett jobb, plugga tills jag får skavsår på fingertopparna, träna tills jag gråter, utmana mitt sinne för nya platser, och, vad jag skulle säga, världens bästa livsstil, softa ner. Ingen behöver säga vad som är rätt och fel, ingen ska behöva göra min osäker eller ensam. Expect nothing, appreciate everything. Hörs!