SATTEH AH. Nu vet ju alla vad min blogg heter, alla kompisar. Lol va ju tvungen att kontra med att sätta upp lösen och grejer. Men ah nu kan jag inte va lika deep längre. Ja det sög ju. Depp jossan is gone. Får väl skriva när jag är glad då. Happ. Kul. Nej. Gå hem. 

Någon av er verkar ju helt klart sugen på att jag ska skriva, det röda strecket ba tjoff upp i det blå. 

Alltså. Wow. Jag kan inte sluta tänka på det, gårdagen var helt klart något magiskt. Och det där med att ha feber och halsonda idag är fasen what ever so what. Rockade verkligen loss i tre timmar till house och skrek som ett as till Don't you worry child. Förstår mig inte på de människor som lyckades stå stilla när droppen släpptes och de som höll sig snustorra under hela kvällen, whats the secret?! Det är fan bra kämpat, helt seriöst. Själv var jag nog blötare än fiskarna i havet och höll ett jävla hålligång hela natten. Deo var ingenting jag prioriterade när jag på en halvtimme skulle hinna duscha, klä på mig och fixa mig, men tåget hann jag med iallafall. Vissa gånger undrade jag verkligen om det var jag eller killen bredvid mig som höll en hög standard på lukten.

 

Dunkade en nattdonken med alla grabbar runt tre snåret tills vi insåg att pengarna var slut och batterierna på telefonen var helt lost. En av oss lyckades hitta sina vänner och fixade ride hem. Två av oss försökte sig på lift i mcdriven, fyra av oss fick skjuts till dörren hem av Märiabror.

 

Vaknade upp breve någon jag älskar, somnade med ett hjärta fyllt av guld. Många brukar prata om att man har en bägare med irritation som hela tiden fylls och tillslut rinner det över. Well, min bägare bestod av godis, och rann över av kärlek. Den här lördagen är helt oförglömlig. 

Sängen min vän, hur kommer det sig att du valde just mig som din själsfrände, när vi praktiskt taget inte har någonting alls gemensamt. Du omfamnar mig så mjukt, och låter mig somna i din famn. Spenderar alltid mina favorit timmar här, tillsammans med dig.

Vad gör jag ens. 

 

Är fortfarande lika lat som jag var igår. Sover princip som jag alltid gjort och äter i vanlig ordning. Men idag fick jag fan en jobbig fråga. "Vad är vi?" Jadu. Fan vet jag liksom. Jag är så mycket från dag till dag, gillar inte att planera saker för en lång framtid mår bäst av att bara leva här och nu. Fick nog lära mig det av jordens största douche en gång i tiden, och det sitter djupt. Facebook och sånt där shit kan också bara få en fet dask i ansiktet, tycker verkligen inte om det. Det spelar väl fan ingen roll egentligen, jag är kär så det räcker och blir sen är vi vad vi är, som vi faktiskt kom överens om, om man ska säga att man nu kom överens om något. Ah. Suck on that.

Godnatt. 

Kan verkligen inte koncentrera mig. Om mindre än en vecka står jag och boysen på friends arena, fistar sönder till Swedish House Mafia. Jag är så taggad att det känns som att pulsen ligger konstant på 180. Vet helt ärligt talat inte vart jag ska ta vägen. Kommer förmodligen inte kunna sova på fredag och lördag kommer jag skita ner mig av alla förväntningar. Vill egentligen inte erkänna det, men donkadonka är riktigt schyst. Some people knows how to smitta av sig. What else. Försov mig, missa provfan, såg film, dog på marknadsföringen. Sen kan jag äntligen fota med min kamera igen <33 ultimata lyckan!

Skriver nytt, fyller på, tar bort. Problem och andra händelser som sker försvinner och nya inlägg blir gamla. Oaktuella. Ja, det är typ så jag jobbar med mina inlägg, är ingen klippa på att publicera. Annars då? Den här veckan har ju varit en känslomässig bergochdalbana. Har inte velat sticka ut huvudet för mycket, hållit mig i mig. Helt stört hur en person kan påverka en så förbaskat mycket. Nu känner jag mig på benen igen, eller ah. Har väl alltid varit på benen, men ah. You get it. Hade en jätte mysig dag igår med mina nära vänner. Yologanget fo sho. Vi dansa, vi skratta vi var vi. Nu ligger jag helt död i sängen, efter en mördarträning. Tumblr runt lite och umgås med min katt. Lyssnar på Golden Era gör vi också, så som det ska vara en sån här söndag. Kändes sådär att börja följa must-be-a-lesbian, då jag nog är minst homo på den här planeten. Men dra åt fan vad inspiration man fick av den bloggen, stilarna alltså, inget annat. Vill tatuera mig, färga håret mörkt och töja öronen. Fuck jä ge mig massa pengar och en nypa rebeliskt mod.

Imorgon får jag en ny dator, äntligen. Sörjer däremot en aning över att alla mina bilder och filmer strök med. Det är helt sjukt vad vissa tattar energi och hur givande det är att vara med människor som gör än lycklig. Hur minus kan gå till plus och tvärtom. Det är kaos i den lugna stormen. Livets bergochdalbana. Vill bara va med min macka. Mjao. Godnatt

Huvudet känns som en stor vattenfylld melon på toppen av en tunn pinne. Det var längesen jag kände mig såhär otaggad på livet. Visst att jag har mina stunder då jag sätter mig ner och skriver massa deprimerande saker, men det är ju bara små tillfällen i det hela stora. Trodde helt ärligt talat inte att jag kunde bli såhär nere på riktigt, jag som verkligen avskyr när människor är sådär ultradeprimerade och det står skrivet all over the place. Försöker förneka vad jag känner, vända mig om och inte bry mig. Men det går inte att bara lägga på locket och gå vidare. Thats the hard part. Om jag skulle få önska mig något så är det tid. Ni får en helt orelevant men tänkvärd bild också. Bara för att det är en sån dag.

Jag har helt ärligt talat ingen ork för att stressa. Har alltid varit en slaker, kommer nog föralltid att förbli en också. Jag har seriöst långa listor på allting jag måste göra klart, och här ligger jag i min säng. Klockan är stracks åtta och jag har varit hemma sen tolv i förmiddags. Har jag pluggat? Nä.

Annars. Vettefan alltså. Allt är precis som det var förra vintern, mer eller mindre. Sovit för lite. Känt in för mycket. Aldrig något skönt mellanting. Vill vara allting alla andra inte är och det börjar bli på tiden att snön kommer nu. tjo

Borde verkligen plugga. Borde verkligen städa. Borde verkligen sova. Man blir som förlamad när man är trött, det går inte att göra något annat än att tänka och så fastnar man där. Det här lovet har varit väldigt förvirrande och riktigt onödigt. Det enda jag har varit riktigt duktig på är att skjuta upp och förhäla saker. Sista minuten är min grej antar jag. Well.. man måste ju vara bra på någonting. Macklemore och internet får in mig på andra banor. En stadig plattform att stå på samt pengar sökes. Just nu vill jag bara vara fri ifrån allt. Att bestämma saker för en framtid är inte mig grej. Få rymma iväg till ett annat land. Upptäcka. Ha massa pengar. Köpa massa kläder. Åka cruse board. Softa på en strand. Man blir som lyckligast av att vara spontan, det om något har jag lärt mig. Leva här och nu. Det enda som hindrar mig är en fet hög med pengar, en 1 och en 8 på papper och en fin resväska. Sen tänker jag faktiskt dra.