Dagen till ära med förlustet busskort fortsätter. Vad gör man en sån här sketen dag när man är frisk och hemma, nästan som fängslad i sitt egna hem. Jag har tagit kort på chips i naturen och tvättmedel. NAJS. Produktplacering. Jag tror iallafall att det är vad jag ska göra till min uppgift som är luddigare än molnen. Tror jag har gjort fel. Lite nöjd med bilderna ändå om man får va det trotts att man gjort fel. Idag är jag på hugget, så det suger ju dick att jag inte kan ta ut min energi i skolan. Karma eller nåt? Jaja hörs

Tappad plånka, kurser jag inte kan styra upp, en vecka kvar till deadline och jag vill bara lägga mig ner och dö. Ta tag i allt när det känns bättre. Hatar mig själv för att jag inte kan ta mig till skolan. Två små veckor kvar och här ligger jag som förlamad och kan inte ta mig någonstans. Fuck life.

Med Atmospheres nya album och en gammal crush följandes på instagram säger jag nu hej. Efter några visningar och kliniskt städande i några dagar har jag stannat upp, kollat mig omkring. Är omvandlad av volanger, sänghimmel, blommor och rosa detaljer. Jossan vart är du, saknar dig. Jag saknar de dagar du rockade snapback och trasiga byxor. Det är helt otroligt vad tiden och relationer påverkar hur man formas och blir. Jag är ju fortfarande jag, men tagit ställning till en fasad jag inte riktigt kan stå för. Boots, fina blusar, tanken av att köpa Odd Molly. What the actually fuck.Kommer ihåg mitt mål i ettan om hur jag skulle jobba mig upp för att nå min crush, få hänga med dom och deras gäng. Tror ni jag lyckades eller? Inte ens svårt. Med ett konstant påfyllande glas och hiphop i högtalarna mådde jag så himla bra. Those times. Från och med idag tackar jag ja till sådanna kvällar igen, hemskt gärna.

Medans jag rullar lite ostabilt letar jag mig tillbaka till Håkans gamla balader, och till några tidigare minnen, motto, liv. Saknaden av en vän eller två skaver lite ibland och man undrar hur något som var så självklart nu kan vara så långt bortom våra räckhåll. Samtidigt som jag fäller några glädjetårar för alla jag har runt omkring mig, fäller några tårar för alla personligheter jag ska behöva lämna, avsluta ett kapitel och göra nutid till minnen. Idag är det en månad minus två dagar jag tar studenten, och inser detta. Sorligt att jag spatserat samma korridorer i närmare tre år, och förstår inte det här förens nu. Pre-gråter inför den här dommedagen samtidigt som jag tänker på mösspåtagningen och karioke tillskottet. Tog ca tio bilder efter mösspåtagnings-lunchen. Resluterade i dålig fokus på det flesta, men endast leende läppar och skrattande ögon. Några av alla fina finner ni här nedan. Those people, så mycket kärlek.