Håll käften. Håll käften allihopa. Käften käften KÄFTEN. Jag är så jävla trött på att anpassa mig, anstränga sig. Jag vet att jag efterslänter i tankar, jag vet att jag är för godtänkt, jag vet att jag är dålig på att stava, JAG VET, så shut the fuck up och låt mig få leva mitt liv. Lämna mig ifred. Låt mig bara göra som jag vill, låt mig göra fel, LÅT MIG. Vafan gör det dig, som läser det här, vad gör det dig att jag gör fel? Vad gör det dig att jag spyr ner min jacka på fyllan, vad gör det att jag slakar i skolan? Jag känner så mycket HAT, och jag drar ut det här ur den mörkaste delen av min själ, att jag är så trött på människor. Jag är så TRÖTT på allt det här. Nu vill jag ha KUL och jag vill dra iväg med massa roliga människor på äventyr. Men vet ni vad? Det går inte. För dom har en respektive :) :) :) Jag är så trött på alla er med era relationer som inte gör något annat än att ligga hemma och mysa och sen gnäller när ni gör slut över att ni inte har några kompisar. Jag är så trött på att behöva läsa av människor, blickar, frågetecken. Fan lägg av. KOM SÅ GÖR VI NÅGOT KUL ISTÄLLET. Vad hände med YOLO HALLÅ?! Från och med idag är jag Yes man, och drar med på vilket jävla äventyr som helst med vem som helst. Fan vad kul vi ska ha. 

Skulle också vilja hälsa till en speciell människa ikväll. Från mig genom Timbuktu: Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt. Gav dig min jävla axel när du var full av gråt. Låna dig pengar att klara dina knipor. Hamnar du i helvetet skicka mig snälla ett vykort. Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän. Som du dessutom knulla i min säng. Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar. Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar. Än att nånsin igen känna dina vibbar. Du ljög fan bättre än delfinerna simmar. Huvudperson i mina sämsta minnen. Om du var sist på jorden i elfte timmen hoppas jag ditt vin blir vatten, blixtar prickar dig. Jag hoppas att olika olyckor händer, du vet vad jag känner. Jag hoppas du får leva med det.
 Dra åt helvete, tack för mig. Jag signar ut slut.

Skrev nyss ett jätte långt argt inlägg om åsikter. Men ni får den här istället

Här sitter jag och pillar mig i näsan och kollar på alla tunga slutupgifter jag egentligen borde ta tag i. Fan alltså.. önskar jag kunde säga att jag är pluggskadad, och inte bara allmänt tonårslat. Jag åstakommer inte mycket om dagarna längre, jag sitter mest här och drömmer mig bort bland text, ljud och bild. Någon har satt snurr på min jordglob med flytt, uppbrytningar och ett jävla helvete i gymnastiken. Hela mitt liv snurrar som en full sommarnatt och snart bränner pizzan ner i backen. Alla broar är brända och ändå sitter jag här, glad? Det är ett jävla liv överallt, men ändå sitter jag här i min bubbla, glad? Glad? För ett halvår sen skulle jag förmodligen hulka upp min nygräddade deg med pga alla tårar som sprungit längsmed kinderna. Skönt att man faktiskt kan borsta bort gammalt damm, le och vinka lite. Det knutna skärpet som satt så hårt att man inte kunde släppa in något annat har lättat på trycket, spräckts och nu kan jag äntligen andas igen. Vad va det som va så svårt egentligen?
Jag bryr mig inte ett jävla skit om skit, och det hjälper mig varje dag, varje timme, varje minut, varje god damn sekund i det här vilsna livet. Det finns inte tid för idioiter och inte heller energi till att lägga en tanke på dendemde. Det finns 9 miljoner människor i Sverige, en liten del av alla de miljarder på jorden. Så skärp dig, släpp det, det kommer ljusare dagar. Nu säger jag nog emot mina handlingar tre gånger om, men jag utstrålar hellre en person jag vill vara och strävar mot, istället för att acceptera att jag fastnar i skiten om och om igen.