Smsar nu för tiden via min dator och ser Walking dead som en vardags rutin. Kan ju inget annat än att säga att den här slutspurten inför lovet har varit en känsloladdad bomb. Det är inte kul att se på när människor mår så dåligt, när man själv skuttar på moln. När, vad, hur ska man säga och bete sig? Gårdagen blev trotts allt bra trotts ett brustet a-hjärta och några tårar här och var, okända människor och ett tomt glas. Dansade som aldrig förr igår till Sweat och skrek nog för högt när jag och Märta skulle svara på frågor om oss själva, samtidigt som jag lyssnade lite halvt på en kille med fetischen för bläckfiskar. Jag som trodde att estetare var speciella, se bara på naturarna. One of a kind.

Klappar lite på min katt och lyssnar på Band of horses, skolan dödar en suksesivt och ser inget ljust med att lägga krut på det sättet. Hoppas på att få en old school bräda och lite venyler i julklapp. Wb hipster som jag är. Tummar upp för livets bergochdalbana ändå.