Sprang ifrån matbordet när min moster kläckte idén om att de skulle köra lite kör sång sådär skönt som kaffe till maten. Nej du, inte idag. Sitter hellre här inne, isolerad från omvärlden med musik och mina tankar.

Det känns lite som att vara på rehab här uppe. Tar igen sömn, äter riktig mat och försöker få tillbaka dygnsrytmen. Men det är inte lätt att slappna av när man saknar någon, även om jag kanske inte borde göra det.. Historien går ständigt på repeat och stopknappen har lossnat. Så imorgon åker jag hemhemhem. But now, back to Step Brothers and Cocacola. Hej.