Har precis genomgått ännu en ultimat helg i mitt liv. Trodde jag skulle få ta mig igenom ännu en natt framför en romantisk rulle all by my self. Laddade upp och startade The last song, men fick (lyckligtvis) avsluta slutet med en arm runt mig och somnade in med två. Lördagen blev ett easy task tillsammans med mycket fint härskap. Fick lära mig ett och annat om mig själv genom att pimpla vin på en buss och för att sedan försöka rap batla. Jag är inte en mogen människa. 17 år och helt omedveten om vad som är rätt och fel, eller tvärtom. Jag har kanske har utvecklats som person, men jag är fan inte mogen, och kommer nog förbli barn resten av mitt liv. Förstår inte varför andra människor ska bry sig om mina handlingar och vart jag sätter mina fötter, det rör ju inte dig? Tackar gudarna för vänskap som håller i sig, och dina armar om natten. (cheesy men jag gillare)
Är så jävla less på alla bortförklaringar, alla lögner och allt hat, det stiger mig upp över öronen. Jag är så trött över att behöva gå igenom samma visa dag ut och dag in. Inte nog med det kommer du helt plötsligt in i bilden. Mannen. Plzzzz. Tre månader för sent för att komma krypandes på alla fyra och be om något som praktiskt taget är omöjligt i dagens läge. Fyfan för mesiga män med ett stort och tomt pannben. Det går inte ihop. Jag har så sjukt mycke livskraft efter den här helgen, och är peppad inför att ge fan i allt som gör min vardag underlägsen. Nu ska jag softa på en macka. PEACE.