Lite drygt en vecka sen jag skrev här, och det är så stört att så mycket kan hända på så kort tid. Allting känns så impulsivt och känslorna går i vågor, upp och ner för varje timme som går, och varje liten handling som sker kan göra en sån stor förändring för en så lång tid. Satt och prata över en tre timmars lång pizza tillsammas med mina prinsar. Det är helt sjukt hur lika vi tjejer och killar ser på saker och ting, bara det att vi tjejer gör det så mycket mer komplicerat än vad det kanske är. Jag kom överens med mig själv att det där med att ge och ta, det funkar ju inte riktigt så i den här världen. 
Jag vill trampa mina egna fotspår, för mig själv, samtidigt som jag inte vill släppa. Ibland önskar jag att jag var normal, att jag hade en normal stil med normala värderingar kring livet. Men varje gång jag tar på mig den där jävla blusen och håller käften för allmänheten, ler och vinkar lite förstår jag faktiskt det fina i att vara en gnutta sinnes förlamad. Som ibland undrar jag varför folk pratar simsspråk med mig, och förväntar sig att jag ska förstå? Då vet jag faktiskt inte riktigt vem det är som är mest efterbliven i grund och båtten.
Förövrigt köper jag mig lycklig på dyra kläder som jag inte har råd med. Jag har svinkoppor och går i andra ring - fattar ingenting.