We make a living by what we get, we make a life by what we give

Jag vet inte rikitgt vad jag ska skriva eller hur jag ska skriva, jag vet bara att jag måste skriva. Den här julen har väl varit mer dramatisk än fridfull. Det har gått fem dagar nu sen min sol sprängdes. Det tar 6 minuter för ljuset att nå jorden, och jag tror att dom 6 minutrerna har börjat nå mig nu. Försöker förstå vad det är som har hänt och inse att någonting som stått mig så nära har satt punkt för det viktigaste som fanns för mig. Det var väl tydligen inte så viktigt som jag kanske hoppades på.. Jag blundade när det gjorde ont och sa för mig själv att det var bra, men det var inte bra, det var inte bra för någon. Ville inte ha en sista kram eller bli omstoppad, vilket jag kanske nu kan tycka var väldigt dumt. Det vart så mycket på samma gång att jag ville inte inse vad som hade hänt. Jag skulle kunna skriva en bibel om det här 16 månaderna jag varit med om. Har aldrig varit så lycklig men samtidigt så sjukt ledsen och sårad. Jag ville det här så gärna att det steg oss över huvudet och det small. Och det är som att jag suttit bredvid en tickande bomb och har lock för öronen, det bara piper. Jag kommer väl tillbaka till verkligheten snart, men jag kan inte släppa det här nu, och för att kunna gå vidare måste man få vara ledsen. Det går inte att skynda på någonting. Tror fortfarande att jag snart kommer omfamnas i dina armar, höra dina andetag, känna din lukt. Även om jag vet att det inte kommer bli så, så måste jag få hoppas det. Jag kommer bli bra, vi kommer bli bra, hur det än blir och vart vi än kommer. Imorgon är dett år sen vi låg i sängen och kollade serier hela kvällen, snacka skit om allt mellan livet och julklappar. Vissa dagar är bara mer speciella än andra, även om det inte skiljer dem så mycket åt. Önskar bara att jag kunde få vara med om den dagen igen. Antar väl att meningen "all i want for christmas is you" sätter ton på morgondagen. Men det är en såndär julklapp som föräldrarna hoppar över på listan, kommer inte bli så hur mycket jag än vill det.
Undrar verkligen vilka det är som läser min misära blogg, god jul på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0