Ikväll tänker jag med hjärtat. För ikväll hoppas jag att faktan jag tagit in är falsk och särskriven. Det är ikväll det är drop dead serious vs när jag var ung och dum. För hur jag än försöker, ser jag allting i fel lincer. Skaver sådär förjävligt, men det ska ju vara rätt, enligt den och den och den. Och det här med att jag tycker det är jobbigt att se dig i ögonen och erkänna den bittra sanningen, att ja du är säkert jätte snäll, söt, gullig what ever, men lilla vännen jag tänker inte anpassa mig efter dit vinden blåser bara för att du ska tycka om mig, för att hon är så. Söker man sig till något som speglar det bortgångna, är det ju inte helt sopat under mattan än. Varför är man så rädd för att vara unik, när det är så vi är skapade? Vill du ha mig, får du hela mig. Tro det eller ej men trivs faktiskt inte i hunters och gråter till Sagan om Konungens återkomst. Fact. Det är inte det du gör, det är det du inte gör som förstör dig. Tjo