Har alltid varit den som försöker vara allt jag inte är. Vill va sådär tjejig, hiphop, hipster, alltid helatiden varje dag. Byter om stup i kvarten för jag inte är nöjd, rensar ur garderoben, tänker att jag ska byta bana. Men det blir som kärringstop på en motorväg. Någonting som har hjälpt mig, och någonting som verkligen har fastnat i näthinnan är meningen: Jag är ingen. Ingen alls, och det gör mig till någon jag kan vara. Man behöver inte bevisa någonting för någon annan än sig själv, och jag tror att många som jag missar det. Vi tänker att vi vill se ut på ett speciellt sätt för att få uppmärksamhet på nått sätt från något håll, men om man är ingen spelar det ingen roll. Det låter så flummigt, men åh det är så rätt.

Idag är det fredag. Jag dog fredagsdagen med huvudvärk och halsont, också ilska över mitt klädförråd innehåller numera fem olika plagg som jag skiftar med varje dag. I-lands paniken. Längtar till London, ska fylla min garderob med fina färgglada "jag är ingen" saker. Fick aldrig ångest föreut av sånhär skolk, men shit det är jobbigt. Idag ska jag prova göra sushi, vi får se hur det går.