Medans min andra hälft är på andra sidan jorden, utan hennes klippa att luta sig mot när de x-antal arga människor runt omkring mig hatin, med alla läxor, med en fittävling i helgen jag inte alls är redo för känner jag mig i allt detta kaos så jävla färdig. Färdig med allt. De lite drygt tre månaders slag i ansiktet är jag done med, klar med fortsättningen av avslutet. Jag är glad över att du lyckades vrida upp hettan så hårt att det brändes hela vägen ut i fingertopparna, tills jag såg rött och tills jag var tvungen att släppa lös Zeus vrede. Spyr på människor ibland alltså, hur en vuxen människa kan bete sig ibland gör mig mörkrädd. 
Nu säger jag inte att jag är bäst och jag gör krokben för mig själv allt för många gånger om dagen. Men jag är så himla glad över att jag är jag ibland, lite över det blå men jag mår bra, och det är ju det bästa i allt det här kaoset. Skål på er