Känner mig lite som Martin Stenmark när han skrev Sjumilakliv. Vill raka av mitt hår och lära mig slåss, samtidigt som jag lyssnar på Money for Nothing och dansar till Superstar. Vi alla är väl lite psykiskt störda på något vänster och skulle väl ha alla olika bokstavskombinationer om vi väl gick för att få ett svar. Mitt liv är lite upp och ner just nu. Jag vill skrika och slåss, släppa lös det djur som grott inom mig, stå på mina egna ben och bygga upp den värld som rasat inom mig igen. 

Man märker hur enkelt det är att vara kritisk och slå ner på det som finns istället för att uppskatta vad som finns framför en och längta efter något man redan paserat. Ibland gör det ont att bara springa framåt medans tårarna rullar ner för kinderna och inte se bakom axeln, men man måste få låta sig vara ledsen och det måste få göra ont ibland. Och just idag är en sån dag, då jag inte tänker ta hänsyn till vad som varit, utan öppna dörrar för allt som livet har att erbjuda, idag, imorgon - framåt. Jag är fortfarande den strong indipendet women jag va för några år sen, du också.